Det var någon dag sedan, jag har haft fullt upp med att titta på film, äta snickers, dygna(vara vaken ett dygn), varit faschinerad av snön och frusit ihjäl.
Till min hjälp hade jag min trogne vän Teddy och min nyinköpta fleecerock. WOHO, I'm still alive.
Men fy jävla bubblan vad kallt det är i detta land nu, ni anar inte. Och kylan är verkligen annorlunda jämfört med svensk normal kyla. Denna är verkligen straight into your bones. BRR!
Jag har fått svar på det där jobbiga brevet jag pratade om.
Världens bästa svar, av världens bästa baby. Nothing without you, det vet jag nu.
Undrat vart i tusan min käre mor har tagit vägen??
Både jag och bror undrar mami, vi har kontakt han och jag men du verkar leva loppan där i Söder?
Åk hem till Norrland så jag har dig under kontroll eller åtminstone var ONLINE på Skype, nu när du har ny laptop och allt. HOHO???
Insett hur mycket jag kommer att sakna hotellet,
snacka om hatkärlek. Älskar jobbet, avskyr stället.. komplicerat.
Och alla mina stammisar, vill inte ens säga något till dem.
En av de jag kommit närmast åkte tillbaka till Staterna igår, vi kramades och båda var vi tårögda när vi sa hejdå.
Så säger han. "Atleast I'm gonna see you in January, It's not too long" Och jag säger bara ja... kunde inte ens få ur mig att jag inte kommer att vara kvar då. Älskade Mr. O'brien.
Saknat Sverige,
och min familj, mina vänner, min hund, min lägenhet, mitt fd jobb på Twillan, mitt Memento Palace,
min förbannade backe hem. Allt sådant. It makes me cheesy, men jag vet att allt finns kvar den dagen jag kommer hem. När det nu blir. Känner inte suget, det skrämmer mig lite..
Alltså nej, tror jag ska ta en prommis nu. Hoppas Dave är på.
Vi hörs senare. God natt!
xx
1 kommentar(er)
